Jag tror också på att bibeln är Guds ord

 

Jag fortsätter här med några tidigare inlägg som handlar om min bibelsyn, som jag gärna önskade skulle delas med alla kristna, men så är det inte och det måste jag givetvis respektera. Men det innebär också att de som har en annan bibelsyn också måste bemöta min med samma respekt.

måndag 22 juni 2020

Fundamentalistisk bibelsyn

Det finns en del som uppfattar att "fundametalism" är detsamma som "extremism", men detta är inte hela sanningen, eftersom fundamentalism i själva verket är ett återvändande till något som varit själva ursprunget i en lära eller i en ideologi eller religion. I sådana fall handlar återvändandet om ett avståndstagande ifrån kompromisser som är förorsakade av ett modernt tänkande. Då blir fundamentalismen ett konservativt förhållningssätt.

Om man exempelvis har en fundamentalistisk bibelsyn så innebär detta att man har en tro på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och tolkas precis som det står, utan att ifrågasätta något av dess innehåll, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i Bibeln. Så har man ursprungligen trott och så tror man fortfarande, åtminstone i en del andra religioner, där de heliga skrifterna och det skrivna ordet fortfarande betraktas som auktoritärt.

I den här texten vill jag koncentrera mig på det som just nu är aktuellt i en pågående debatt i tidningen Dagen och i andra media, nämligen den bibelsyn som råder i pingströrelsen. Tyvärr drar man ofta paralleller mellan sekterism och fundamentalism, vilket inte känns bra i detta sammanhang.

Det finns en del som menar att pingströrelsen gjort upp med en fundamentalistisk bibelsyn.

Jag har svårt att tro att hela pingströrelsen gjort upp med fundamentalismen, men varje steg i den riktningen är önskvärd.

Richard Dawkins som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud,"menar att han aldrig skulle ha skrivit den boken, där han argumenterar för ateism, om inte alla kristna varit sunda, kritiskt tänkande personer. Anledningen till att han skrev den var de högljudda, högerkristna fundamentalisterna.

Av samma anledning vill jag i denna artikel hävda att det fortfarande lever kvar mycket av den gamla sortens fundamentalism i vår tid.

Peter Halldorf, teolog och bibellärarehar i tidningen Dagen skrivit:

"Nu ska sägas att stora delar av pingströrelsen långsamt gjort upp med en fundamentalistisk bibelläsning. Såväl Teologiska Nätverket inom Pingst som dess föreståndare Daniel Alm har i skrift förtjänstfullt tagit steg i den riktningen"

Om detta är sant, så innebär det att man i delar av Pingst har en helt annan bibelsyn än tidigare. Jag har tidigare i ett flertal texter skrivit om denna fundamentalism och kallat den förkunnelsen för villfarelse. För detta har jag fått kritik av en del pastorer i Pingst. En av pastorerna menar att om jag kallar Lewi Pethrus för villolärare, så är även han inräknad eftersom han har haft samma undervisning som Pethrus.

År 2010 skrev jag en analys med egna kommentarer av Lewi Pethrus bok "Jesus kommer."

KANLÄSAS HÄR. 

Den innehåller tankar som har sin grund i Darbyismen, som kallas så efter grundaren John Nelson Darby en irländsk bibellärare ifrån 1800-talet. Läran kallas också för dispensationalism. vilket i korthet innebär att Kristus vid två tillfällen skall återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – som är sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person, anti-krist – kommer att bildas. och lär att man bokstavligt och konsekvent skall tolka skrifterna i Bibeln, särskilt Bibelns profetior om händelserna i den yttersta tiden. Den betonar skillnaderna mellan Israel och kyrkan i Guds program Det finns också likheter med millennialismen, som betonar att ett jordiskt fredsrike skall upprättas här på jorden i tusen år och inträffa före det framtida eviga riket som en gång skall komma vid denna tidens slut.

Boken Jesus kommer skrevs år 1910 och den innehåller just denna dispensationalistiska lära. Tankarna som finns i den boken har legat till grund för pingströrelsens eskatologi, (läran om den yttersta tiden).

Men nu hörs andra tongångar om man ska tolka Peter Halldorf rätt.

Jag har ganska länge varnat för dispensationalismen i många texter på min blogg Ökenkällan. Ibland tycker jag att jag fått alltför litet gehör för det jag där har skrivit, men statistiken utvisar att just dessa inlägg ofta varit bland de mest lästa. I dag måndag 22 juni ligger min blogg på nionde plats i blogtopslistan, vilket gläder mig och får mig att tro att många besöker Ökenkällan och läser dess innehåll. Tack till alla som bidrar till den responsen.

I det här sammanhanget vill jag påpeka att det är väldigt olyckligt att jämföra Knutbyförsamlingen med övriga pingstförsamlingar, som görs i Peter Halldorfs analys. Visserligen är det sant som Halldorf skriver:

"Verkligheten är ju att många av de unga kristna som sökte sig till Knutby under 1990-talet kom från en uppväxt i pingstförsamlingar. En tidig andlig formering kan spåras till karismatiska miljöer där en fundamentalistisk läsning av Bibeln byggde in en illusorisk konflikt i unga människors världsbild. Konflikten mellan Gud och världen."

Ja, jag håller med om att det var så, men samtidigt måste vi komma ihåg att det gjordes en total urspårning ifrån allt vad bibeltolkning heter i Knutby. Det går helt enkelt inte att finna något sådant i någon pingstförsamling i Sverige.

I vilket fall som helst tjänar det ingenting till att sopa alla dessa problem som uppstått under mattan, utan att i stället med ärlighet blottlägga det som har gått snett. Halldorf har verkligen rätt i att självkritiken och rannsakan över den egna teologin och andligheten som orsakat denna katastrof behöver komma upp till ytan. Vi har ingen rätt att döma över det som skett eftersom själva roten sitter just i den religiösa fundamentalism som jag här beskriver och som tyvärr varit en av orsakerna till det som skett i Knutby.

SE ÄVEN DENNA LÄNK OM DET PROFETISKA ORDET OCH ISRAEL SOM JAG SKREV ÅR 2009

Upplagd av Rolf Bertil Ericsons Blogg kl.17.26 6/22/2020   

Etiketter: fundamentalism; darbyism; dispensationalism; millenialism; pingströrelsen; knutby; bibeltolkning

2 kommentarer:

1. 

   Rolf Bertil Ericsons Blogg23 juni 2020 kl. 19:02

   Jag skulle gärna vilja ha ett svar av någon som vet, på frågan om Pingst har övergett en fundamentalistisk bibelsyn och hur man ställer sig till dispesationalismen. Det vore ett hälsotecken anser jag. Jag vet att många har läst mitt inlägg det senaste dygnet, men tyvärr har ingen vågat att reagera.

   Svara

   Svar

   1. 

      micael grenholm24 juni 2020 kl. 15:51

      Jag och Sarah intervjuade Daniel Alm tidigare idag och då sa han att han själv var 25 % darbyist (vad gäller uppryckandet). Det är med tanke på historien en ganska stor distansering!

Ett annat evangelium

 

Det finns inget annat evangelium

 Men Bibeln talar ändå om ett sådant. Så här skriver Paulus:

”Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus”. Gal. 1:6.

Min text denna gång handlar inte om hur vi ska förhålla oss till liberal eller konservativ bibelsyn. Det är inte livsnödvändigt att ta ställning till det, men Paulus betonar en annan sida av saken när han skriver så här:

”Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag förkunnar för er – förbannelse över honom. Gal. 1:8

Vad är det för slags förbannelse som Paulus uttalar och till vem är det han talar? Sammanhanget visar oss att det handlar om dem som förkunnar ett annat evangelium än evangeliet om Jesus Kristus och den frälsning som förkunnades av Paulus. Den som var ett nådens budskap.

Bibeltexten förflyttar oss till perioden från Jesu död och uppståndelse, fram till den sista av apostlarnas död. Den kallas för den apostoliska tidsåldern. Det är början på den tid då evangeliet går som ett segertåg genom hela världen. Det är det stora uppdragets tid, då meningen är att alla världens nationer ska nås av budskapet. Inte bara judar utan också hedningar. Budskapet handlar om Jesus Kristus och Guds rikes ankomst. Guds rike är redan här. Nu och alltid. Jesus är början och slutet, inte bara på den apostoliska tiden, utan på hela den tidsålder som också vi befinner oss i. Den som kallas för nådens tid. Jesus har sagt:

”Jag är A och O, början och slutet.”

I Apostlagärningarna 1: 6 står det:

”De som hade samlats frågade honom (Jesus): ”Herre är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?”

Det var ju den samtida judiska uppfattningen om Messias att han vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning. Det svar som Jesus gav dem innebar något helt annat:

”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Apg- 1:7-8

De hade missförstått Guds plan för världen och kunde inte bedöma sin tid. Den syn på kristendomens plats som är ledmotivet i Apostlagärningarna var att den kristna läran skulle spridas under en längre tid. En tid som inte någon kände till, vilket inte heller var meningen enligt vad Jesus säger i denna text.

När Paulus förkunnade evangelium för hedningarna, så mötte han judar som ansågs vara ”judekristna”. Ibland dessa fanns det motståndare som under hans frånvaro, hade fått med sig kristna galater och fått dem att överge evangelium om Jesus för ett annat evangelium. De förkunnade att ingen kunde bli frälst, utan att följa den Mosaiska lagen, som var föreskriven i det gamla testamentet. Paulus var besviken på galaterna som blivit så förhäxade av dessa irrlärare.

”Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er! Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen, som ni fick Anden, eller genom att tro på vad ni fick höra. Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? Har allt det ni varit med om varit förgäves?” Gal. 3:1-4

Nu kanske vi kan förstå vad Paulus menade när han uttalar förbannelse över dem som förkunnade detta som Paulus kallade för ”ett annat evangelium”

”Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller fast vid allt som lagens bok bjuder honom att göra. Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen. Gal. 3:10.

Man kan bli förhäxad av dem som förkunnar frälsning genom att fullgöra lagen. Det evangelium som Paulus förkunnade leder till välsignelse genom tro på Jesus Kristus och inte till någon förbannelse. Hur kan vi vara säkra på det? Jo genom att vara förvissade om att:

”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.” Gal. 3:13-14

Lagen kan inte frälsa, frikänna eller förändra. Den kan bara ge oss kännedom om vår synd och skuld och den dömer oss till döden. Den säger antingen du skall eller du skall inte. Den är inristad i sten och dömer oss hårt. Den kallas därför för syndens och dödens lag. Den kan aldrig göra syndaren bättre, den gör endast synden större, eftersom den obarmhärtigt uppenbarar hur det egentligen är ställt med oss.

Men nu finns det en annan lag, en andlig lag, för den som tillhör Kristus, skriver Paulus i Romarbrevets åttonde kapitel. Det är här som nådens evangelium kommer in.

”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.” Rom. 1:1-2

Bibelns centrum och periferi

Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar men Anden ger liv 2. Kor 3:6

En god vän frågade mig vad jag skulle göra om jag bara hade tillgång till Bibeln och saknade alla andra texter. Skulle min tolkning av Bibeln förändras då? Frågan är intressant men hypotetisk.

Kommunikationsvägarna mellan Gud och människan har funnits långt före alla skrifter och människor har haft förmågan att ta emot Guds budskap genom sina sinnen.

Allt ifrån världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattats i hans verk och varit synliga. Rom. 1:20

Min tolkning av Guds budskap påverkas av allt det som mina sinnen kan uppfatta av det som han har gjort, antingen jag öppnar eller stänger andra kommunikationsvägar. Därför kan jag aldrig försvara mig med att säga att jag inte visste bättre. Så länge jag kan se och höra, kan jag också förstå och förklara det jag ser och hör.

Hur gör jag då när jag tolkar det som redan står skrivet? Jag tror att det är kyrkan och förkunnelsen av Guds ord som påverkar mitt ställningstagande till Bibelns huvudsakliga syfte. Naturligtvis med mitt eget medgivande, där min frihet till att tolka alltid står öppen. Jag återkommer till vad jag menar med Bibelns huvudsakliga syfte.

I alla tider har det funnits tolkare av Bibeln som förändrat kyrkan och förkunnelsen. Låt mig ta ett historiskt exempel. Paul Peter Waldenström, som var en av grundarna till Svenska Missionsförbundet, utvecklade den subjektiva försoningsläran. Han kom då i konflikt med Svenska Kyrkans objektiva försoningslära. Detta hände år 1872. Denna objektiva försoningslära härstammade från Anselm av Canterbury som föddes i Italien år 1033. I denna lära som den lutherska kyrkan övertog ingick föreställningen om att människosläktet dragit över sig Guds vrede, när det föll i synd. Gud krävde då ett försoningsoffer. Människan kunde inte själv ge det, men Kristus gav det i hennes ställe och de behövde inte längre frukta för Guds vrede. Man förkunnade alltså en lära som innebar att människan måste gömma sig bakom Kristus för att få skydd för Guds vrede. Man tolkade Skriften på det sättet att det var Gud som skulle bli försonad genom Jesu försoningsoffer. Det är svårt att greppa tanken att denna lära förkunnades i kyrkan i hundratals år innan Waldenström kom med en helt ny tolkning. Han blev från början betraktad som en villolärare, men i vår tid är det ingen som ifrågasätter hans tolkning av en av Bibelns mest centrala budskap, nämligen budskapet om Jesu Kristi försoning.

Waldenströms subjektiva försoningslära innebär att det inte är Gud som behöver försonas. Gud som själv är Försonaren har alltid älskat människorna. En människa behöver inte gömma sig för Gud, vars vrede inte riktas mot människorna utan mot synden och mot det ondas makt i världen. Därför är det människorna som blir försonade med Gud och inte tvärtom.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, inte för att döma världen utan för att frälsa världen. Jesus kom till oss för att försona människan med Gud.

Det var detta befriande budskap som människorna behövde vid denna tid och som resulterade i starka väckelserörelser över hela världen. Människor har i alla tider varit upptagna av fördömelse över synder både hos sig själva och hos andra. Detta har i sin tur skapat rädsla för den Gud som man uppfattat som domare mer än som frälsare.

Bibelns texter utgör ett vittnesbörd om den gudomliga närvaro som förmår att omforma människors tro och liv. Men detta kan aldrig ske om inte texterna har sitt centrum i Jesus Kristus och i den försoning som är Bibelns huvudsakliga budskap. Gamla testamentet pekar framåt mot Kristus och Nya testamentet har sitt centrum där. Alla våra tolkningar måste förstås i ljuset av detta centrum.

Det är ibland ofrånkomligt att vi kommer i konflikt med en del av bibelns texter, när vi jämför dem med nutida förhållanden. Det är också mycket som inte går att förklara med dogmatiska teorier, inte ens med vissa bibeltexter. Jag skulle önska att det funnes möjlighet att förena bibeltrohet med en nutida tolkning av bibeltexterna. Att vi kunde vara ödmjuka och inse att vi inte har svaret på många av vår tids etiska och moraliska frågor och där bli lyhörda för andra. Bibeln får inte bli en källa till tvist där vi anser att vi har hela svaret.

Den som menar att det bara finns en bokstavlig tolkning har svårt att tro detta och tillmäter varje text i Bibeln auktoritär betydelse.

När Martin Luther betonade att det bör vara ”Skriften allena”, som är avgörande för kristen bekännelse, så tror jag att han menade att det finns en skillnad mellan centrum och periferi och mellan huvudsak och bisak.

Det kan vara svårt att förstå de ställningstaganden där man å ena sidan talar om en bokstavlig tolkning och å den andra där texternas mångfald lyfts fram. Det är då vi behöver bli lyhörda, ödmjuka och rannsakande och i stället för att tolka Bibeln, låta Bibeln tolka oss i våra syften att nå fram till en klarare insikt. Det är ju inte vi som ska tilldela Bibeln och dess enskilda delar den betydelse och auktoritet som den ska ha. Det är i första hand Bibeln som skall tala till oss. Det är Gud som skall tala till oss. Det står skrivet att det är nu vid denna tidens slut som han har talat till oss genom sin son.

Summan av ditt ord är sanning står det i Psaltaren och det får bli sista ordet i denna betraktelse.

Vad Bibeln gör med oss.

Min förra text handlade om vad VI  gör med Bibeln.

Denna text handlar om vad Bibeln gör med OSS!

Vad kunde passa bättre än att i detta sammanhang kopiera Linnea Senneheds ovanstående text.

Linnea började att läsa och fick uppleva att det gjorde något med henne.

Bibeln som är Guds ord är levande och verksamt. När vi avskiljer tid till läsning av Bibeln, så händer det verkligen något. Precis så som Linnea skriver så föds det något inom oss.

Vi kan ha vilken bibelsyn som helst utan att det förändrar något med oss, men när vi läser Bibeln utan egna fördomar, så sker det något med oss.

Bibelsynen kan vara hur vi ser på Bibeln, men i Bibeln möter vi sanningen om hur Gud ser på oss.

Hurudan är vår bibelsyn?

Är den människors ord om Gud eller är den Guds ord till människan?

Är den sådan att vi ignorerar det vi inte förstår- det som är problematiskt?

Ger vi oss själva friheten att tillåta en mångfald av de tolkningar som människor gör?

Oavsett hur vår bibelsyn är, så har det ingen betydelse vad VI gör med Bibeln. Det som är betydelsefullt är vad Bibeln gör med oss.

En stor del av Bibeln utgör kärnan av den kristna trons innehåll. Den delen finns framför allt i nya testamentet.

DET ÄR EVANGELIUM SOM BETYDER GLÄDJEBUDET OM JESUS KRISTUS!

Paulus förkunnade detta evangelium om Jesus och han skriver att

EVANGELIUM ÄR GUDS KRAFT TILL FRÄLSNING (RÄDDNING)

Evangelium förvandlar människan inifrån, befriar ifrån synd och skuld och skapar nytt liv. Vår bibelsyn kan inte rädda oss, men Gud kan det genom evangelium, som är det innersta och viktigaste budskapet ibland Bibelns heliga skrifter..

Vad händer med oss när evangelium fått förvandla våra liv? Vi blir befriade ifrån rädsla, eftersom rädslan inte finns i kärleken. När kärleken nått sitt mål hos oss kan vi vara frimodiga på domens dag. Kärleken driver ut rädslan. Detta är vad GUD gör med oss genom evangelium.

 

Vad vi gör med Bibeln

 

Frikyrkornas bibelhelg med teologen Leif Carlsson

Under förra lördagen och söndagen har några frikyrkor i Motala varit samlade till bibelhelg.

Temat för helgen var ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Teologie doktorn i religionsvetenskap, pastorn Leif Carlsson har undervisat och predikat.

Följande text är inte en recension eller referat till hans undervisning, utan i stället egna reflektioner omkring det han sagt.

Om det råder oenighet i vår bibelsyn, så får det negativa konsekvenser, eftersom bibelsynen är direkt knuten till hur vi uppfattar den kristna tron. Går vi skilda vägar eller är vi angelägna om att bevara enigheten, även den som finns i mångfalden? Frågan tycks vara besvärande för en del, men jag tycker att den är nödvändig och angelägen. Den tillit vi får i vår bibelsyn växer i mötet med Jesus. Det är i Bibeln vi kan känna igen honom och förvandlas till hans likhet. Vårt bibelbruk, eller det sätt på vilket vi använder bibeln visar också vilken bibelsyn vi har.

Det råder ett slags paradigmskifte i vår tid, där bibelsynen polariseras. På den ena sidan en bibelsyn där man tror på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och tolkas precis som det står, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i Bibeln. Här betonar man kyrkans religiösa auktoritet, och hellre än att tolka teologin utifrån samtiden, tolkas samtiden utifrån teologin och poängterar kyrklig identitet som särskiljande från världen. Bibelordet betraktas här fortfarande som auktoritärt.

På den andra sidan ser man i stället bibeln utifrån en helhetssyn, där frälsningen genom Jesus Kristus är kärnan. Sanningen om Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Det är mötet med Jesus som är centralt i Bibeln. I det mötet tror jag att många frågor behöver omvärderas.

Är bibeln en auktoritet? Ja naturligtvis är den det. Särskilt för oss som bekänner att Jesus är herre. Jag tror att Bibeln är Guds ord och en auktoritet, men att Gud är större. I den kristna trosbekännelsen bekänner vi först av allt Gud. Det är på Gud vi tror därför är han den högsta auktoriteten.

Min tro på Gud och Jesus är byggd på Guds ord. Det innebär att bibeln är Guds ord för mig. Så är det och så har det alltid varit ända sedan jag som barn tog emot Jesus som min personlige Frälsare och Herre. Redan vid åtta års ålder blev jag döpt i vatten och visste redan då vem jag trodde på.

Tron på Jesus är en fullkomlig visshet. Jag vet på vem jag tror. Jesus som jag tror på förändras inte. Jesus Kristus är densamme i går i dag och i evighet.

Vi kan aldrig säga att vi tror på Jesus om vi inte tror på bibeln. Vi kan inte heller säga att vi tror på bibeln om vi inte tror på Jesus.

För mig och för många troende är bibeln boken som handlar om Jesus. Inte bara nya testamentet utan även det gamla testamentet. Sanningen om Jesus lyser underbart och härligt för oss ifrån bibelns första till sitt sista blad. Det finns många texter i bibeln som man kan förstå och enhetligt tolka, men det finns också en del texter, som är höljda i dunkel och som inte behöver förklaras.

Det som är huvudbudskapet kan vi kalla för summan.

”Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets lagar varar evinnerligen”. Ps. 119:160

Den eviga sanningen som alltid består är Jesus. Den löper som en röd tråd genom hela bibeln.

Att rycka ut texter i bibeln ur sitt sammanhang och bygga upp mänskliga läror och regler har åstadkommit mycket strider och schismer i alla tider. Om skillnaden mellan Guds ord och människors regler har jag skrivit i den här texten:

Guds ord och människors regler

”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.”

Hebr. 4:12

Det inledande ordet ”ty” innebär att jag har citerat bibeltexten ur ett sammanhang. Därför är det viktigt att förstå hela sammanhanget. Det handlar om ”olydnad” eller ”ohörsamhet.” till det som Gud en gång har sagt.

Vi kanske tar för givet att Gud alltid skall låta oss vara i stånd till att höra, så att vi när som helst ska kunna svara på hans tilltal. Då glömmer vi bort att Gud hatar ohörsamheten. Ja så står det skrivet.

”Den som har öron till att höra han höre.”Luk. 8:8.

Orden vänder sig till dem som har hörselförmåga, inte till dem som saknar den. Den som saknar hörselförmåga kan inte ställas till ansvar för ohörsamhet. Det är viktigt att känna till till vilka det är som Gud talar till i det här sammanhanget. Det är till alla dem som både hört och sett, men som nu plötsligt blivit döva och ohörsamma.

I fyrtio år hade han låtit folket få se sina gärningar i öknen och det var verkligen inga småsaker de fick vara med om. Stora under och tecken hade skett, men trots detta hade de slagit dövörat till, ja det står till och med att de hade ”farit vilse i sina hjärtan, de ville inte följa Guds vägar.”

Här uttalas tydligt en varning till Guds folk, observera inte i första hand till dem som inte bekände sig tillhöra Guds folk, utan först av allt till dem som tillhörde det utvalda folket. Detta var ju i det gamla förbundets tid och då fanns det bara ett folk, det judiska folket som kallades Israels barn. Det var till detta folk som Gud riktade en kraftig varning för ohörsamhet.

”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret på utmaningens dag i öknen, då era fäder utmanade mig och satte mig på prov, fast de hade sett mina gärningar under fyrtio år.” Hebr. 3:8-9.

Det handlar om att Gud talar till oss på samma sätt som han alltid har talat. Han talar till oss genom sitt ord och det är kraft i hans ord. Låt mig fråga dig om du kan höra honom tala. Han talar många gånger och på många sätt. Han talar genom bruset av många röster. Han blottlägger hjärtats uppsåt och tankar, ja han genomskådar oss.

Gud talar med kraft genom sitt ord. Det handlar om en urkraft, som är starkare än alla teorier och intellektuella uppfattningar och åsikter. Om det inte kan förklaras så vågar jag hävda att det kan erfaras. Du begriper det inte, men Guds närvaro kan på olika sätt förnimmas.

I vår tid, som är denna tidens slut så står det att han talar till oss genom sin son, Jesus Kristus. Kraften har blivit inkarnerad i en människokropp. Ordet blev kött. Gud blev människa och tog sin boning i Jesus Kristus. Den som menar att det är lika viktigt att veta vad man tror på än vem man tror på hamnar ofta på kollisionskurs med bibeln, eftersom en del bibeltexter uttrycker sanningen på olika sätt och därför kan missförstås. ”Det är detta som kallas för selektiv bibeltolkning. Man tolkar bibeln utifrån sina egna syften för att skapa en lära som man anser vara grundad på bibelns auktoritet där bokstavstron är själva utgångsregeln för läran. Är det detta Jesus menar när han säger att de sätter Guds ord ur kraft? Observera att det är en fråga och inte ett påstående. Om vi använder bibeln för att beskriva något som inte är förankrat i verkligheten utan i vår egen fantasi så är vi som fariséerna och de skriftlärda. Vi skapar regler som vi funnit i en selektiv bibeltolkning och det är inte då Guds ord vi förkunnar.” det handlar om vår syn på bibeln. Som jag tidigare har skrivit så tror jag att bibeln är Guds ord till oss människor, men att vårt sätt att läsa bibeln och tolka dess summariska sanning är något helt annat än att göra egna läror och avvikelser genom att tolka bibeln selektivt.

Ungdomar i dag behöver mötas av förståelse och respekt ifrån sina ledare. Intellektuell hederlighet i tolkningen av bibeltexter innebär att vi också måste ha klart för oss bibelns huvudsyfte. Bibeln är exempelvis ingen lärobok i sexualkunskap. Moralistiska frågor som går stick i stäv med bibelns människosyn om alla människors lika värde måste prövas och jämföras. Här måste vi ge rum för en tolkning där alla människor oavsett könsidentitet inkluderas utan att skuldbeläggas. Detta är tyvärr inte självklart för alla. Jag anser inte att det handlar om en anpassningsfråga till världens sätt att tänka, men ibland upplever jag att det finns starka konservativa krafter som inte tar någon hänsyn till den intellektuella hederlighet som jag vill efterlysa.

Till sist vill jag uttrycka mitt varma tack till Leif Carlsson för den undervisning han gett oss under bibelhelgen i Motala. Den gav mig bekräftelse på den bibelsyn och bibeltolkning som stämmer med min trosuppfattning. Jag hoppas att den skall bli respekterad ibland alla de troende vännerna jag har i Motala och även ibland dem jag kommer i kontakt med genom min blogg Ökenkällan.

Tacksam för bibelhelgen med Leif Carlsson

HÄR LÄGGER JAG IN EN LÄNK TILL GUDSTJÄNSTEN MED LEIF CARLSSON FRÅN PINGSTKYRKANS WEBBSIDA I MOTALA:

JESAJA OCH KALLELSEN

Temat för helgen var ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Apokalypsens språk är symbolladdat

 

NU finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud. Upp. 12:10

”Apokalypsens språk är symbolladdat. Det är många som har gått vilse i de enskilda formuleringarna. Inte heller den här ledaren ska ses som annat än ett försök att göra texten rättvisa”.

Så skriver Olof Edsinger i dag i en ledare i tidningen Världen i dag med rubriken:

Både judarna och församlingen står i fokus för Antikrists ande.

Så har det varit och det är ingenting nytt. Jag håller med Edsinger om att det är många som farit vilse i de enskilda formuleringarna, allt för många skulle jag säga, men vill också säga att jag inte kan vara överens om allt det han skriver. Jag tror emellertid inte att jag fördenskull har farit vilse. . Men allt det vi förkunnar måste givetvis prövas. Det är i första hand det jag skriver som nu ska prövas. Frågan är: Hur ska vi kunna känna igen Guds Ande i vår tid? Johannes skriver om det i sitt första brev.

Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. 1.Joh. 4:2-3

Hur skall vi tolka orden i Uppenbarelseboken 12:1 om kvinnan. I min bibel finns förklaringen:

”Hon betecknar på en gång Israels folk, inom vilket Kristus föddes se vers 5. och den kristna kyrkan”,

det vill säga Guds universella församling som består av både judar och hedningar. En församling som bekänner att Jesus är Messias den som skulle komma.

I andra versen står det att hon är havande och i femte att hon födde sitt barn och att hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. Orden kan inte tolkas så att de skulle handla om en tid som för oss ligger framför. Nej det handlar om den tid vilken nu är, och hurudan är då denna tid ?

Jo den kan sammanfattas med verserna 7 till 10 och som handlar om att Jesu framträdande är början till djävulens nederlag. Observera vers 10 där det står:

”NU finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud, både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod.”

I den sjuttonde versen står det:

”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.”

De kristna, det vill säga att alla de som tror på Jesus är kvinnans andra barn. De uppfattas som syskon till Jesus.

Jag funderar på vad Edsinger menar när han skriver att Antikrists ande vänder sig mot det gamla förbundets egendomsfolk. I min bibel finns det inte längre någon skillnad mellan det gamla och det nya förbundets folk. Skiljemuren har Jesus brutit ner.

I Efesierbrevet 2:11-23 kan vi läsa om den rivna skiljemuren:

”Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp. har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.”

Det är som vi sjunger i en gammal känd väckelsesång:

”Blodet till ett förenar nya förbundets folk”

Hur skall människor inse vad Bibeln egentligen säger om detta i stället för att bli kvar i det gamla förbundets tid.

Den nuvarande staten Israel är lika sekulär som alla andra länder. Guds egendomsfolk är inte enbart det judiska folket. Gud har inkluderat alla världens folk i sin räddningsplan. Det landområde som Bibeln talar om kan inte erövras med bomber.

När Jesus framträder en andra gång så kommer han på nytt som fredens konung. Då är allt fullbordat. En ny himmel och en ny jord och ett himmelskt rike, ett nytt Jerusalem, ett som redan finns i himlen och där Jesus redan är konung skall komma ner på den nya jorden.

EKUMENISK BIBELHELG I MOTALA

 

EKUMENISK BIBELHELG I SJÖKUMLA MISSIONSHUS OCH I PINGSTKYRKAN MOTALA 

20-21 APRIL

Temat för helgen är ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Leif Carlsson är teologie doktor i religionsvetenskap och lektor vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping samt pastor i Equmeniakyrkan. Han var tidigare lärare på Korteboskolan (Allians-missionens pastorsutbildning) och har även han skrivit flera böcker.

Utöver kyrkorna som nämns i programmet så är även Betelförsamlingen i Fornåsa medarrangör.

Program

• Lördag 20 april kl. 15:00-17:00 Sjökumla Missionshus, bibelstudium med Leif Carlsson inklusive fruktpaus. 

Servering innan kvällsmötet.

• Lördag 20 april kl. 18:00 Sjökumla Missionshus, kvällsmöte med Leif Carlsson.
• Söndag 21 april kl. 10:30 Pingstkyrkan Motala, gudstjänst med Leif Carlsson. 

Se följande länkar:

BIBELHELG 20-21 APRIL Info 1

BIBELHELG 20-21 APRIL Info 2

Hoppas att vi möts!